madamebutterfly!

Medicinbiverkningar

Gårdagen blev bättre än vad meteorologerna förutspått, i alla fall här. Kom iväg på min planerade springtur, inte den snabbaste jag gjort men ändå, det funkade. Mitt på dagen var det faktiskt möjligt att ligga på en filt i solen en stund. Det var en positiv överraskning. Eftermiddagen ägnade jag till fiske i den lilla badtjärnen en liten bit bort. Även om inte solen sken hela tiden så var temperaturen behaglig. Tjärnen har en put and take-fiske, inplanerad regnbåge, och det vakade, nästan sjöd i vattnet av fisk som fångade flygfän vid vattenytan. Men mitt på dagen/eftermiddagen är de dessvärre bara intresserade av flyfän så fiskefänget gick sådär. Jag lyckades fånga en, förmodligen mest av tur, för sedan blev det stendött igen. Jag brukar alltid vilja bada när möjligheten ges, är det bara tillräckligt varmt i luften så tycker om att chocka kroppen med ett kallt dopp, men inte igår. Det var för kallt i vattnet! Jag ogillar när jag fegar ur på det där sättet.

Regnet kom inte förrän på kvällen, vid 20-tiden, och då hade vi hunnit grilla och äta. Det har hänt något med min sömn, det måste vara medicinen, jag läste att sömnrubbningar och rastlöshet är en av biverkningarna, i vart fall i början av påbörjad medicinering. Normalt brukar jag vara skittrött redan vid 22 på kvällen och sova som en stock till klockan ringer, men inte de senaste dagarna. Jag blir inte särskilt trött på kvällen, vaknar några gånger på natten och vaknar ändå tidigt på morgonen, utan att för den skull vara trött. Och så lite kryp i kroppen. Det är inga bieffekter som stör mig, faktiskt, jag tycker att det är trist att bli trött så tidigt på kvällen och att behöva sova så mycket som jag normalt gör så jag gillar det faktiskt. Hur länge det nu varar. Krypet i kroppen gör att jag blir mer påhittig och aktiv. Inte heller någon nackdel direkt. Idag blir det nog ytterligare en springtur, tänk om jag äntligen kunde komma igång igen! Möjligen också en fisketur igen, och kanske lite festligheter på kvällskvisten. Jag känner mig rofylld!

Envishet kan löna sig, och midsommarhelg

Jag tjurade på i telefonkön i ca 40 minuter i morse, kom in som nummer 18 i kön, och ska den som ger sig, jag kom och fick en tid på eftermiddagen. Höll nästan på att missa den för att jag hade fastnat i något annat. Men med några minuter till godo rusade jag in i receptionen. Läkaren var lyssnade och försöker hjälpa. Han tyckte att det var bra att jag påbörjat KBT-terapi, men tror att jag kan vara hjälpt av medicinering i kombination med terapin. Venaflaxin. Jag känner att min tilltro är låg men jag ska så klart ge det en chans, har inte mycket att förlora. I morgon får vi göra helg, långhelg. Känns skönt! Och midsommarvädret tycks bli som ett midsommarväder brukar bli. Jag ska åka till min kille, snubbe, särbo i helgen. Åker i morgon efter jobbet. Det blir 2 1/2 timmes meditaion efter vägarna. Jag hoppas nog på att det blir så pass väder att jag kan fiska. Det var länge sedan.

På krigsstigen!

Allvarligt!? Är det verkligen meningen att det ska vara så här!? Och då menar jag inte enbart den här jämtländska skitsommaren. ? +10 och kraftig nordvästan. Halsduk och vantar när jag cyklade idag. Jo, men det är ju så fantastiskt med våra fyra årstider, så vackert, man skulle ju tröttna om det var sommar året runt. Jo, eller hur!? I övrigt är jag jäkligt less på min hälsa, och nej, inte min fysiska. Så jäkla less!!! Kan det, på allvar vara meningen, rätt och riktigt, rimligt, att man ska behöva må så här? Så himla ofta!? Det blir ju liksom inte mycket tid och ork över till annat. Må dåligt, och sedan behöva vila och samla kraft....till vadå? Att orka må dåligt en period igen? Idag har jag provat att komma i kontakt med hälsocentralen. Och ni vet ju hur det kan vara att försöka nå hälsocentralen. Telefonkö. Och när man äntligen kommer fram så är tidsbokningen slut för dagen. Får tar nya tag i morgon, och då kommer jag inte att ge mig, om jag så ska behöva cykla hela vägen dit.

Söndagsplaner

Även denna morgon lyser solen med sin frånvaro, så inte heller idag tycks jag bli liggande på en filt i solen, på gott och ont. Planerna för dagen är att se om jag hittar något som ytterligare kan piffa balkongen, ge mig ut för att ta några foton till inspiration för mitt kommande målande, kanske besöka någon loppis. Jag gillar loppis och second hand, ofta tycker jag att jag hittar roligare kläder och annat på sådana än i de vanliga butikerna, det blir ju väldigt samma lika i butikskedjorna och om man inte är jätteförtjust i den trend som råder för tillfället så hittar man inget där. Jag tycker inte att de just nu rådande trenderna passar mig, varken formmässigt eller färgmässigt och då passar loppis/second hand mig bättre. Jag tycker också att jag kan få rätt mycket inspiration i dessa miljöer, till annat kreativt skapande. Jag läste en artikel om groddar i morse och blev inspirerad att återuppta det, gott, enkelt och användbart, och som variation i maten. Kanske blir det också tid och läge för att vara lite social, vi får se. 

Helt okej, och att göra det bästa av det som är.

 Jag fick en del saker gjorda idag. Det finns saker som var mer angelägna egentligen, som till exempel att fixa en liten rostskada på bilen, men det är en typiskt sådan sak som kommer att bli kvar länge på min att göra-lista, typ tills att bilen nästan går sönder på grund av just det. Just den saken ingår i kategorin; stort motstånd, tråkigt som fan, kräver att jag har så jäkla tråkigt och mycket tid över, innan jag tar tag i. Dessvärre vet jag att jag kommer att känna stor tillfredsställelse när det är gjort. Nja, idag blev det lite roligare pyssel. Flängde runt och gjorde några inköp, såväl tråkiga som roliga. Förbrukningsvaror är sällan roliga, men växter och jord är roligare, när man är på humör. Jag har kommit i ett tillstånd där jag inte riktigt vet hur mycket tid, energi och pengar jag ska lägga på min boendemiljö eftersom jag inte är säker på hur länge jag tänker bo kvar här. Det är väl egentligen inte så att jag otrivs i min lilla stad här i södra norrland inland och fjälltrakter, men det finns så mycket annat att se och göra, och jag har svårt att tänka mig att vara och göra samma sak som jag gör nu ända tills jag trillar av pinnen. Det känns till och med orimligt att tänka sig, och en stor anledning är klimatet. Idag fann jag dock lust och harmoni i att köpa och plantera lite på min relativt nyutbyggda och helt fantastiska balkong, mitt extrarum på sommaren. Jag köpte lavendel och jordgubbsplantor. Sedan var jag tvungen att hitta något att plantera dem i. Letade på några olika affärer efter något som passade för ändamålet men hittade bara stora, och ganska tråkiga och fula krukor tills jag hamnade på Röda korsets second hand. Där stog den! En liten bättre begagnad hylla som i liggande ställning blev en perfekt typ av mindre planterings/odlingslåda. Lagom stor och inte skitful, till en billig peng. Lavendeln fick nöja sig med vanliga krukor, och oj vad de doftar gott. Nöjd med mitt verk kunde jag sitta och njuta bland jordgubbsplantor och lavendel, molnen sprack upp en stund, och om jag blundade, med musik på, Lana del ray är en nufunnen favorit, kunde jag nästan tro att jag befann mig på en terrass någonstans efter Medelhavskusten. Och jo, det blev faktiskt en springtur också, trots att det inte regnade och egentligen var lite för varmt. 

 

Regnlördag?

Har ni tänkt på att man ofta inte behöver titta ut genom fönstret när man vaknar för att veta vilket väder det är? Man kan liksom höra vädret! Jag bor vid en av huvudgatorna och där hör man bland annat vädret genom att lyssna på hur bilarnas däck låter när de kör förbi. Idag hörde jag att det var blött på backen. När den första snön lagt sig hörs det också väldigt väl. Det blir så tyst! Men idag var det blött. Jag tycker att det kan vara skönt med en gråmulen och regnig ledig dag emellanåt, jag kan ägna mig åt lite välbehövligt pyssel inomhus, uträtta ärenden, få en del saker gjorda, springa. När jag vaknar till en solig och vacker dag vill jag bara ligga på en filt i solen med en bok. Skönt och välbehövligt det med, visserligen, men inte idag, inte ännu i alla fall, fastän det ser ut att börja spricka upp, så det är bäst att jag sätter igång med mina göromål innan solen kommer. Jag har planerat att hitta några växter till min balkong, göra några mindre inköp, rensa ur garderoben lite och bära iväg till Röda korset, möjligen kan det även bli något inköp där om det vill sig. Tur att jag har alla ställen på några minuters gångavstånd, i fall dagen blir vacker trots allt.

Ytterligare ett rätt misslyckat shoppingförsök, men proppmätt

Det är något särskilt med fredagar! Hela dagen känns speciell, dirket från morgonen. Den blir på något sätt mycket enklare att ta sig igenom än andra dagar, oavsett innehåll så studsar man sig genom dagen. Idag hade jag verkligen laddat för att shoppa, hade tänkt ut flera saker som jag hade tänkt köpa, lite kosta vad det kosta ville, så jag kastade mig ut på stan, ut och in i affärerna, ut och in i provrummen. Jag har en del fixa idéer och låsningar när det gäller kläder, både modeller och färger, men jag hade tänkt vara lite galet o-jag och köpa något i någon annan färg än svart, kanske till och med något med lite mönster. Jag har svårt med mönster upptill, tycker liksom inte att jag hittar igen mig själv bland alla blommor, prickar, ränder, eller vad det nu må vara, nertill funkar det bättre. Vad händer!? Knappt något plagg kändes rätt när jag väl fick på mig dem! Lite modfälld, visserligen med inte ett fullt så stort hål i plånboken som det hade kunnat bli, gav jag upp med två plagg från rean, ett vitt och ett svart. Festligt! Crazy! Inte just. På eftermiddagen firade vi skolavslutning med att gå ut och äta, buffé, har ätit där förut och den är verkligen jättebra! Mycket att välja på, snyggt, fräscht och gott. Ät till du storknar! Vilket vi gjorde!

Koriander, picknick och okladdig mat

 Inatt drömde jag att jag åt Koriander, mulade, så där intensivt, jag kunde inte sluta. Undrar hur en drömtydningsexpert skulle tolka det? Vi har haft sommar idag! När jag slog på radion i morse så spelade de "Sommaren i city" med Angel, ja en disco-dänga från, typ stenåldern, och jag slogs av sommarkänlsa och nostalgi, och den känslan höll nog faktiskt i sig hela dagen Varmt, och ingen nordvästan. Jag slösade bort någon timme på stan innan jag tog mig hem. Onödigt! Klänningen var inte så fin som jag trott, och jag hittade heller inget annat av intresse. Eftersom kvällen var så fin så hade jag ingen lust att laga någon mat men jag lyckades övertala sonen att vi skulle cykla förbi affären och köpa någon enklare förtäring och sätta oss nere vid sjön och ha lite picknick i solen. Det blev en något spartansk måltid, mest på grund av att sonen sedan ett och ett halvtårsåldern utvecklade en form av allergi för "kladdig" mat. Han kan alltså inte äta något som är kladdigt, grytor, röror, såser, dip, sylt, ketchup, senap, dressing, you name it. Han är 18 år nu! Och det sitter i, även om det numera förmodligen mest handlar om en fix idé. Han har lärt sig att äta tårta och taco-köttfärs! Men som sagt, det fick bli en enkel, kall och okladdig måltid, på en filt i solen vid sjön. I morgon är det skolavslutning och då har jag skrapat ihop familjemedlemmarna för ett restaurangbesök, dottern från sitt håll, sonen och jag, dotterns och sonens far från sitt, och sonens och dotterns mormor. Det är inte ofta jag träffar alla samtidigt nu för tiden.

Människor, och andra prylar

Idag blev jag påmind om sakers förgänglighet, om att inget är för evigt, vikten av att fånga dagen. Lite klyschigt kanske, men bakom varje klyscha finns ett korn av sanning och en poäng. När det gäller prylar, saker, materiella ting, så är sådana inte så viktiga för mig just av den anledningen att det är just prylar. Prylar är prylar, och inget jag lägger särskilt mycket pengar på. Få av dem är livsviktiga eller nödvändiga, och det mesta går att ersätta. Jag tycker så klart att det är viktigt att ha det trivsamt och att omge mig med saker jag tycker om, men jag tycker att en trivsam miljö ofta går att skapa med små medel, och det behöver inte kosta så mycket. Och har jag fått till en miljö jag trivs i så behöver jag inte göra om den, annat än att möjligen uppdatera den med små enkla och billiga medel. Och visst tycker jag att det är roligt att köpa nya klädesplagg ibland, framför allt har jag en liten crusch för skor, någon som känner igen sig i den? För närvarande går jag i klänning-tankar, såg en häromdagen som jag tyckte om. När det gäller människor och relationer är det annorlunda, det ligger på en helt annan nivå. Möten ger erfarenhet, idéer, inspiration, kärlek, trygghet, spänning, vänskap, för all del även ibland konflikter och ovänskap, men det är i relationer eller möten med andra som vi ser oss själva, våra brister och svagheter, våra tillgångar och styrkor vilket är en källa till utveckling. Vissa möter man, man blir viktiga för varandra ett tag, växer åt olika håll och så försvinner man åt varsitt håll, nya kommer in, en del blir kvar för evigt, andra för en kort stund, en del bara passerar förbi. Jag är en person som har svårt att släppa in människor, jag har nämnt det förut, behöver mycket tid att känna in andra, håller garden uppe länge, är avvaktande och iakttagande, helt värdelös på att mingla och skapa nya kontakter bara så där, på gott och ont. Jag vet inte vad det beror på och jag gör det inte medvetet, men det tar tid. Det innebär så klart att en hel del människor hinner passera förbi innan jag har hunnit med att känna av, många av dem är inte annat än just förbipasserande, men förstås även andra, och jag missar förmodligen många fantastiska människor på vägen. Just idag så slutade en person som jag jobbat med en del, visserligen under en kortare period, men en sådan där fantastisk person som jag, i vanlig ordning, tog lång tid på mig att känna in, och lära känna. Ibland känns sådant onödigt, att jag ska behöva ta sådan tid på mig. För inget varar ju för evigt.

Handarbete som medicin för själen

Jag läste nyligen en artikel någonstans om att kreativt arbete med händerna påverkar hälsan positivt, inga omvälvande nyheter direkt men ändå, lite nytändning kanske. Tankarna gick per automatik direkt till mandala som blivit så på tapeten på senare tid, lite som meditation. Jag har inte provat mandala ännu, och vet inte om just det är min grej, men det finns ju andra former av kreativt skapande med händerna. Det jag behöver lära mig i det sammanhanget är att inte ha så bråttom att bli färdig med det jag håller på med, det är ju liksom det som är själva grejen, att fokusera, koncentrera sig, lugn och ro, noggrant och meditativt. Det är en utmaning för mig, jag vill gärna bli klar med saker, men då tappar jag ju hela syftet. Jag har tänkt på kreativitet rätt mycket idag, försökt att stanna upp och se det vackra i det lilla, få inspiration, idéer, inte till mandala, men till bilder och att skapa med pensel och färg. Jag har målat lite tidigare, men det är ett tag sedan nu, olja, akryl och akvarell. Akvarell tycker jag är svårt, men olja och akryl funkar. Stativet står uppställt sedan länge, typ några år, det står lägligt till, jag behöver inte plocka fram det ur något förråd eller så, färgerna och penslarna står prydligt uppställda och bara väntar. Så nu kanske det är läge. 

En kort löptur i regnet kan göra skillnad

Jag har haft två dagar då jag har ifrågasatt det mesta som jag lägger tid på, kanske, ett uttryck för 50-årskris eller vanlig sund reflektion över livet i allmänhet, jag vet inte men de brukar dyka upp med jämna mellanrum. Jag blir frustrerad, lite irriterad och en smula handlingförlamad, och uttråkad. Så både igår och idag har jag kännt på det viset. Vad är det jag gör? Vad lägger jag tid på? Och varför? Det finns saker jag vill göra men liksom inte gör. Så dumt! Det handlar förmodligen bara om att bestämma sig, och göra det. Kanske ska jag återuppta yoga för att stilla sinnet och tankarna. På vägen hem från jobbet idag började det att regna. Jag är ju i grunden rätt lat och jag har svårt att spinga när det är för varmt och torrt, får så himla svårt att andas och undviker det därför då. Men idag, idag regnade det, mitt allra bästa springväder, och även om jag inte direkt skuttade ut så kände jag en längtan att göra det. Och det gjorde skillnad! Det luktar så gott ute när det regnar. Och det svalkar så skönt på kinderna och i pannan. Färgerna var klara, till och med de skräniga skrattmåsarna var vackra där de låg och guppade kritvita mot den blyertsgrå vattenytan. Och tankarna blev bättre, gladare och lite mer positiva. 

 

Studentfirande, en trevlig avslutning på veckan

Dagen igår var inte heller en av de bättre dagarna hälsomässigt, eller vad man ska kalla det, men jag överlevde även den. Naturligtvis. Firande, flakåkande och glada studenter höjde verkligen dagen. Jag rycks lätt med i feststämningen och deras glädjeyra men blir också rörd, nästan till tårar av denna företeelse. Det blir på något sätt ett så tydligt avslut på en lång epok och att det är dags för något nytt, för vuxenlivet på allvar. Efter jobbet var vi på studentfirande hos två ungdomar som firade tillsammans, familj till min kille/man/snubbe, vad man nu ska kalla det i den här åldern. Mycket folk, god mat, fantastiskt anordnat och väldigt trevligt. Jag tycker att sociala tillställningar är lite jobbiga när jag inte mår hundra men det funkade tämligen bra, och idag mår jag bra. Lite trött bara. Idag är det mera festligheter, den stora travdagen. Min "man" är redan på gång, och vill att även jag ska sätta fart. Han har ett rätt häftigt tempo och jag hinner inte alltid med, eller orkar inte alltid ens försöka. Det gäller att hitta ett sätt att förhålla sig till sådant. Jag är rätt säker på att han skulle hamna högt på skalan för ADHD vid en utredning, och så jag då...som inte gillar att stressa när jag är ledig och verkligen behöver ta saker i min takt. Väldigt olika på det viset! Men nu är det väl dags för mig att klä mig och dra iväg också. 

Från, shit vilken dag, till lite mer av en skitdag

Den här dagen har inte varit fullt lika bra. Vaknade med det välbekanta trycket över bröstet. Jag blir så less! Inte jättekraftigt, men av erfarenhet vet jag att det inte kommer att lägga sig, utan snarare motsatsen. Och ja, så även idag. Jag tycker ändå att jag har hanterat dagen rätt bra, och trots att det är jobbigt, tar energi och att jag blir lite modfälld så har jag stått ut rätt bra ändå. Jag har gjort det jag ska, och på det stora hela på det sätt jag ska. Jag har skavsår på knogarna efter att ha varit på HRL-utbildning. Ja, faktiskt! Jag gjorde hjärtkompressioner på en plastöverkropp som hette Lasse med sådan frenesi att jag fick skavsår på knogarna. Det kallar jag inlevelse. Efter jobbet så blev det en tur på stan, det är ju studentider och i morgon är vi bjudna på studentmottagning, och då vill jag ju inte komma tomhänt. På vägen hem åkte jag förbi min influensadrabbade dotter med lite mat och medicin, och sedan hem. Jag tog fram cykeln i år, i fjol blev det liksom inte av eftersom jag har föredrigit att gå till jobbet, det blir liksom lite mer motion, men i år har den fått komma ur cykelboden eftersom den är bra att ha med till jobbet numera. När jag hade plockat ut cykeln för i år, släpat den till bensinstationen för att fylla luft i däcken så upptäckte jag att jag inte har fattat att jag har saknat den. Den är ett helt fantastiskt transportmedel. Jag använder sällan bilen, så till vida jag inte ska åka på någon längre tur, typ en roadtrip, åka till min särbo som råkar bo 17 mil härifrån, eller om jag ska övningsköra med sonen. Han är inte jättetaggad på det för närvarande. När jag ska storhandla så har jag en mycket smartare lösning än att ta bilen. Jag har en sådan där tant-vagn, en stor shoppingkasse på hjul. Jättesmidigt! Den rymmer säkert 3-4 matkassar, bara att dra hem sedan. Tantvarning- yes, men det var ju det där med att numera är det viktigare att skorna är sköna än bara snygga, inte på så sätt att jag struntar i hur de ser ut, skorna, det bor en liten fåfänga i mig med och jag skulle inte köpa ett par skitfula skor bara för att de är våldsamt sköna, men jag vinglar ogärna omkring på höga klackar längre. Det ska vara lättsamt och bekvämt. I eftermiddag kom min särbo till stan så i helgen ska vi umgås här, studentskiva i morgon och så är det årets största travhelg här och möjligen blir det ett besök där. Nej, jag är inte jätteintresserad av trav, inte han heller, men det är lite fest, särskilt om det är fint väder. Jag borde sticka ut och springa men jag hittar liksom inte motivationen nu. Så här lat, eller omotiverad, som jag har varit den här våren har jag inte varit på flera år. Jag vill hitta tillbaka till motivationen, men inte ikväll, ikväll blir det en stor kopp te för att försöka mota bort känningar av förkylning, och kanske dämpa hjärtfrekvensen.

Resan eller målet

I morse började jag åka hemåt igen, i förhoppning om att molnen skulle spricka upp någonstans efter vägen och ge lust till att hitta någon mysig campingplats att stanna till på över natten, kanske kunna sola och bada lite. Så blev det inte! Molntäcket sprack visserligen upp något på ett par ställen, men liksom bara en liten glipa och inget som såg ut att bli särskilt långvarigt. När jag nått strax ovanför Gävle så blev det bara värre, och det fortsatte ända till Sundsvall ungefär. Vilket hällregn! Värsta skyfallet, så där så vindrutetorkarna inte hinner ta undan vattenmassorna, och en del valde att stanna till vid vägrenen för säkerhets skull. Jag insåg att det inte skulle bli någon camping. Visst hade jag kunnat campa ändå, slå upp tältet av ren envishet, bara för att jag hade platerat det och för att jag skulle få min efterlängtade tältnatt, men jag insåg att det inte skulle bli något nöje utan mest bara för att det skulle göras liksom. Jag gjorde ett tankemässigt lappkast och bestämde mig för att åka hem istället, komma hem en dag tidigare än jag beräknat och tvunget och njuta av att hinna ha en dag ledigt på hemmaplan. Vad händer när jag närmar mig hemmet? Jo, molnen spricker och glider iväg, och en klarblå himmel framträder. På vägen hem, i bilen, kände jag mig ändå rätt nöjd och blev påmind om att det inte alltid är själva resmålet som är det enda målet, ofta är själva resan ett mål i sig. Jag hade ett behov av att komma bort några dagar, se något annat, jag hade behov av att vara för mig själv, göra det jag själv vill och att träffa några vänner, och allt det där hanns med. Där i bilen, i ösregnet, med 80-talslåter på radion, ensam med mina tankar, sjungade för full hals till de välbekanta texterna var själva resan rena meditationen. Dessutom får jag en ledig dag hemma i morgon.

Camping

Måndag morgon. Det är grått, blåsigt och regnigt i Stockholm. Jag undrar om det ser likadant ut hela vägen upp genom Sverige? Oroar mig för att min campingnatt bokstavligen ska rinna bort. Det är inte lika mysigt att tälta och koka kaffe på gasolkök när det är blött och regnigt. Det är nästan så att jag, bortsätt från modfälld över detta faktum, känner mig förvånad. Som om detta scenario inte fanns med som tänkbart, som om det vore en omöjlighet att solen inte skulle skina. Det ska ju liksom var soligt varmt och skönt när man ska tälta. Alltid! Vad göra nu? Jag ska i alla fall lämna den här staden för den här gången, köra mot södra Norrlands inland och fjälltrakter och hoppas på att jag hittar bättre väder efter vägen. Det MÅSTE ju finnas där någonstans.